Queer er sosialisme
April 22nd, 2008I Sverige har det vært en opphetet debatt om queerbevegelsen i den siste tiden. Det begynte for alvor med Maciej Zaremba som i Dagens Nyheter gjorde sitt for å disskreditere queerbevegelsen som han hevder er fundamentalistisk, med en forvridd virkelighetsoppfattelse og absurd agenda. I forlengelse av Zarembas “kritikk”, har mange forutsigbart nok hevet seg på skittkastingskonkurransen.
“Att högern blir nervös begriper vi. Men vänstern?” skriver Athena Farrokhzad og Tova Gerge i den meget gode artikkelen “Queer är socialism” i Aftonbladet, der de kommer med et viktig innlegg i debatten. For som Farrokhzad og Gerge påpeker er det ikke akkurat overraskende at liberale og konservative debattører som Zaremba rakker ned på revolusjonær virksomhet, men at også en lang rekke venstrefeminister i den siste tiden har angrepet queerbevegelsen er mer problematisk.
Som svar til feministiske skribenter som Kajsa Ekis Ekman, Ebba Witt-Bratström og flere andres manglende forståelse og absurde angrep på queerbevegelsen, viser Farrokhzad og Gerge hvorfor og hvordan “queer är socialism”. De skriver:
“Queer är också en möjlighet för socialismen att börja betrakta sig själv och lossa greppet om en exkluderande motståndsymbolik. I vänsterns kollektiva medvetande reser sig fortfarande propagandaaffischens friska vita fabriksarbetande män mot den kapitalistiska jätten, kanske med några frodiga kvinnor i bakgrunden. Fantasin om den vita fabriksarbetarens revolt upprätthåller en bild av agens som är snarlik den kapitalistiska. Queerfeminismen, antirasismen och cripteorins analyser av kroppens form och funktion skulle kunna bistå den traditionella vänstern med andra symboler och giltigförklara den socialistiska aktivism som andra aktörer bedriver. Eller som Tiina Rosenberg fastslår i den nordiska queertidskriften Trikster: ”Den antiheterosexistiska, antirasistiska och antikapitalistiska politiken är vår tids vänsterpolitik.” I stället för att betrakta queerengagemang som en energiförlust skulle vänstern kunna få näring av de rörelser som vill göra upp med kapitalismens grundprinciper.”
Det er nesten trist at det i 2008 er nødvendig å forklare venstrefløyen at “queer är socialism”, men det er godt at Farrokzhad og Gerge gjør det. Det er ikke vanskelig å være enig med dem i deres fine avslutningskommentar, der de med et lite vink til Artaud & Deleuze bemerker: “En kropp kan sakna organ, men ändå ha hjärtet till vänster”.
