Intersektionalitet är hett – på senare tid har fokus varit stort på hur olika maktordningar hänger samman. Sedan begreppet och ansatsen fick sin svenska lansering under 2000-talet, är det en självklar utgångspunkt på olika håll i akademisk forskning och sociala rörelsers arbete, åtminstone på en retorisk nivå. Vissa intersektioner är dock mer synliga än andra. Till de marginaliserade områdena hör den queera antikapitalismen, med andra ord förståelser av hur heteronormer och ekonomi hänger samman. I kulturdebatten kommer motståndet mot både queera analyser i allmänhet och den queera marxismen i synnerhet, ofta till uttryck genom en konstruerad uppdelning mellan marxism och queer. I den uppdelningen konnoteras marxism materialitet som behandlar de viktiga problemen, medan queer konnoteras identitet/kultur och sådant som rör mindre viktiga problem. I alla lägen har queera perspektiv, enligt den här typen av kritik, inget att säga om kapitalism.[1]

En sådan förvanskning av hur maktförhållanden hänger samman – eller i dessa fall inte anses hänga samman – får konsekvenser. Det påverkar vilka analyser som ligger till grund för den forskning som produceras, för vilka frågor sociala rörelser driver och hur de arbetar, samt på vilket sätt ekonomisk politik förstås och formuleras. Skulle den queera antikapitalistiska analysen vara mer närvarande och skulle kopplingar mellan sociala rörelser och forskningsfält med liknande utgångspunkter vara tätare, kunde den kritiska forskningen skärpas och sociala rörelser stärkas. Den queera antikapitalismen skulle lämna sin undanskymda tillvaro.

I den här artikeln ligger fokus vid exempel på hur intersektioner mellan (marxistisk) ekonomi och heteronormer problematiseras inom forskningen, där konsumtionsforskningen särskilt lyfts fram.

När de queera ansatserna finns inom ekonomiforskningen, marxistisk eller inte, har många uppehållit sig vid att motivera varför queera ansatser behövs. Den här typen av litteratur visar hur forskning som utgår från heteronormativa antaganden riskerar att ge mindre adekvata analyser. Därtill hur sådan forskning kan osynliggöra ekonomiska förhållanden när det gäller sociala grupper vars liv bryter mot heteronormativiteten i olika avseenden. Litteraturen behandlar också hur ekonomisk teori kan utvecklas på ett mer inkluderande och ickenormativt sätt.[2]

Ett exempel på detta är Julie Matthaei som har haft stor betydelse för den queera marxistiska ekonomiforskningens utveckling. Hennes analyser berör bland annat betydelsen av ekonomins strukturering för homosexuella mäns och kvinnors villkor och identitetsutveckling. Expansionen av arbeten som innehades främst av kvinnor liksom kvinnors ökade utbildning bidrog på olika sätt under 1800-talet. Kvinnors ekonomiska självständighet ökade och möjligheterna att leva utan män likaså. Utbildning och yrkesarbete gjorde därtill att vissa kvinnor framstod som mindre attraktiva som blivande fruar, ur heterosexuella mäns ögon.[3] Ett annat utforskat område handlar om heteronormativa föreställningars betydelse för förståelse av hushåll och familj. Flera forskare pekar på vikten av att ekonomisk teori tar hänsyn till att och hur olika familjestrukturer gynnas och missgynnas genom kulturella, politiska och rättsliga förhållanden. Något som ger kunskap om hur skillnaderna påverkar olika gruppers ekonomiska beteende och positioner.[4]

Sammanhängande med forskning som motiverar queera ansatser är den som problematiserar hur det sätts upp hinder av olika slag inom forskningen. Marieka Klawitter hänvisar till akademiska institutioners diskriminerande atmosfär gentemot sexuella minoriteter, frånvaro av intresse, kunskap och stöd för arbete inom området liksom brist på modeller och data.[5] Hon menar att diskriminering hindrar på olika sätt. Mest arbete när det gäller dessa frågor görs av sexuella minoriteter själva, vilket är relevant när det gäller diskriminering vid tillsättande av tjänster. Om institutioner vidare skapar miljöer som inte är främjande, minskar även forskningen inom fältet, oavsett vem forskaren är. En sådan miljö gör det även mindre sannolikt att en forskare som är i garderoben ägnar sig åt området.[6]

Ett annat sätt att närma sig den queera ekonomiforskningens utveckling under de senaste decennierna är via antologier inom området. I The Material Queer: A LesBiGay Cultural Studies Reader som kom 1996, ville Donald Morton bidra till en annan diskussion kring och förståelse av queera frågeställningar. Han var kritisk till de liberala och idealistiska utgångspunkter som han menade hade dominerat under de senaste decennierna inom akademin. Ett stort problem med liberalism, menar han, är att den enbart möjliggör en relativ frihet för vissa grupper i en exploaterande värld, där dessa grupper över huvud taget inte behöver ställa sig frågan om hur deras strävan efter frihet sammanhänger med frågor kring klass och kapitalistiska förhållanden.[7] Morton vill flytta fokus från att samtida sociala orättvisor förstås som ett resultat av moraliska misslyckanden, attityder och fördomar. Till att istället ses som effekten av att behovsfrågor kommer i skymundan för en fixering vid frågor som handlar om begär.[8]

När Amy Gluckman och Betsy Reed året därpå, 1997, kommer med antologin Homo Economics: Capitalism, Community, and Lesbian and Gay Life, inleder de med att problematisera relationen mellan sexualitet och kapitalism. Generaliseringen och homogeniseringen av homosexuella som en rik konsumentgrupp passar väl in i kapitalismens behov av värdemaximering, poängterar redaktörerna. Detta har även inneburit att de som inte passar in i bilden osynliggörs. De som inte är övre medelklass (oftast) vita (oftast) män alieneras och förhållanden som påverkar dessa grupper osynliggörs. Redaktörerna ser en komplex relation mellan sexualitet och kapitalism och påminner om att kapitalism historiskt faktiskt också har inneburit möjligheter för samkönade hushåll. Detta samtidigt som grupperna utsatts för stigmatisering av ett heteronormativt samhälle. Gluckman och Reed menar att assimilation in i ett förtryckande system över huvud taget inte kan vara frigörande.[9]

Under 2008 kom Queer Economics. A Reader. Då har så mycket producerats inom forskningen att redaktörerna Joyce Jacobsen och Adam Zeller ser ett behov av att skissera forskningsfältets olika subfält där de definierar nio olika områden.[10] De ger även (motvilligt) en beskrivning av hur queer ekonomi kan förstås; ”The examination of and response to the effects of heteronormativity both on economic outcomes and on economics as a discipline”.[11] Fältet särskiljs från ”Economics of sexual orientation” där det förra innebär en mer aktiv kritik gentemot det ekonomiska forskningsfältet än det senare.[12]

Viktigt att kommentera är den kanonisering som sker inom forskningsfältet/n. Samtidigt som vissa marginaliserade intersektioner synliggörs och beforskas, osynliggörs andra. Framför allt är det heteronormers utgångspunkt i det olikkönade begäret som problematiseras, på bekostnad av exempelvis frågor kring könsidentitet/uttryck och monogami. Även vithet och funktionsförmåga kommer ofta i skymundan. En intressant jämförelse kan göras med två andra antologier inom queerfältet som är samtida med The Material Queer och Homo Economics, nämligen A Queer World: The Center for Lesbian and Gay Studies Reader (1997) och Queer Studies: A Lesbian, Gay, Bisexual, and Transgender Anthology (1996).[13] Dessa textsamlingar som dock inte har ekonomi som huvudfokus, problematiserar fler dimensioner av heteronormers reglering av kön och sexualitet och gör det dessutom med en större närvaro av antirasistiska perspektiv. Dessutom innehåller båda böckerna även texter som belyser ekonomiska frågor. Den förra av dem har en hel sektion på området.

Om ekonomi och heteronormer över huvudtaget sätts samman i ett svenskt sammanhang – forskning, kulturdebatt och annan litteratur inbegripen – är det framför allt konsumtionsfrågorna som lyfts. Det är inte konstigt mot bakgrund av masskommodifieringens centrala betydelse för den samtida kapitalismen. Rosa pengar är ett begrepp som ringar in delar av fenomenet.

Konsumtionsforskningen utgör även ett av de subfält som Jacobsen och Zeller pekar ut. Forskningen inom området innehåller i sig en rad olika inriktningar och representerar även olika syn på marknaden och dess betydelse för emancipation och förtryck.[14] De olika synsätten har också en motsvarighet i en svensk kontext. Den marknadsliberala tankesmedjan Timbro har presenterat texter som ger en positiv bild av hur marknaden kan fungera emancipatoriskt och ekonomin kan vara pådrivande i att nå ökad tolerans för homosexuella. De menar också att homosexuella i Sverige utgör en stor köpkraft.[15]

Men annan forskning handlar om att med kritisk ingång granska företags fokus på homosexuella som konsumenter. M.V. Lee Badgett, som varit betydelsefull för framväxten av queer economics-fältet, pekar på att företags intressen av att nå homosexuella konsumenter ökat dramatiskt. Badgett hänvisar till tre myter om homosexuella som i stort sett förklarar det ökade intresset. Dessa är DINK-myten, välståndsmyten och statuskonsumtionsmyten. DINK står för ”Double Income No Kids” och DINK-myten handlar om föreställningar om att homosexuella inte skulle ha barn och därmed mycket mer pengar att lägga på sig själva. Välståndsmyten handlar om föreställningar om homosexuella som välbärgade, välutbildade och tillhörandes en professionell elit i samhället. Statuskonsumtionsmyten rör föreställningar om homosexuella som hedonistiska och konsumtionsorienterade. De två sista myternas ursprung går långt tillbaka i tiden och handlar bland annat om att homosexuella som historiskt tagit plats i offentligheten, framför allt varit personer med en högre klassbakgrund.[17]

Badgett möter främst föreställningarna genom hänvisningar till tidigare forskning. Dessa visar att DINK-myten, enligt Badgett, har en viss bäring när det gäller samkönade manliga par, som beskrivs som mindre benägna att skaffa barn. Statuskonsumtionsmyten ifrågasätts genom att den bygger på att homosexuella skulle ha en helt annan karaktär när det gäller produktintresse jämfört med heterosexuella, vilket det finns väldigt få belägg för. Välståndsmyten ifrågasätts med hänvisning till studier kring inkomst som motsäger detta.[18] Detta innebär med andra ord en falsifiering av många antaganden som ligger till grund för generaliseringar kring homosexuella konsumenter och den påstådda köpkraften, som nämndes ovan.

I ett svenskt sammanhang problematiserar Lena Martinsson kapitalism och konsumtion och dess relation till heteronormativitet utifrån ett queert postmarxistiskt perspektiv. I Är lesbiska snåla? Queerperspektiv på ekonomiska beteenden undersöker hon föreställningar om manlighet, kvinnlighet, hetero- och homosexualitet och hur dessa hänger ihop med föreställningar om ekonomiskt konsumtionsbeteende.[19]

I Selling Out: The Gay and Lesbian Movement Goes to Market menar Alexandra Chasin att marknadsföring och reklam i USA utvecklats så att marknadens tillväxt blivit beroende av att skapa sociala identiteter som grund för konsumtion.[20] Genom att undersöka de tidiga kopplingarna mellan kapitalism och liberal demokrati pekar hon på betydelsen av en liberal diskurs kring individuella rättigheter å ena sidan och en kapitalistisk ekonomi å andra sidan för homopolitik och -identitet.[21] Hennes resonemang handlar om att subjektivitet i en konsumentkultur förhandlas via marknaden. Under 1900-talet har subjektivitet allt mer blivit artikulerad som identitet och därför har också identitetsfrågor blivit förhandlade på en marknad. Den ideologiska grunden för marknaden är idén om ett fritt val.[22] Chasin för resonemang om vilken betydelse liberalismen har haft för förståelsen av (homo)sexualitet och krav kopplade till detta. Genom att (homo)sexualiteten placeras i kroppen, sorteras frågorna i en liberal logik in i det privata till skillnad från det offentliga. Politiska rättigheter har till exempel handlat om rätten till ett privatliv. Försök att klassificera identitetsfrågor som något privat är ett i grunden liberalt projekt. Detta då liberalismen försöker isolera offentliga frågor från privata där de senare ska förstås som ickeopolitiska.[23]

Chasins analys är ett tydligt exempel på nödvändigheten av den intersektionella queera antikapitalistiska ansatsen. En queer eller marxistisk analys isolerade från varandra, skulle ha svårt att erbjuda samma kunskap som den Chasin presenterar.
 

Ett urval av texter har presenterats som visar delar av det queera (antikapitalistiska) ekonomiska fältet. Frågan är hur den queera antikapitalismen tas vidare.

I ett svenskt forskningssammanhang är idéerna så blygsamt representerade att det är svårt att prata om ett fält. Det behöver förändras och det är därför angeläget med ett mer intensivt samtal kring vilka förluster som kommer av att dessa intersektioner osynliggörs.

Sociala rörelser skulle kunna ställa ökade krav på att den kritiska forskningen skärper sin analys. Men för att detta ska bli möjligt krävs att perspektiven inte intar en så undanskymd position. Det är framför allt bland mindre aktivistbaserade (queera) nätverk som analysen finns representerad. Nämnas kan Göteborgs Queerinstitut, Uppsala Pride, Anarchopride och DNA, Den Nya Alliansen, i Stockholm, liksom Hardqueer Intersektionell solidaritet i Malmö. Detta är viktiga forum och verksamheter, men det är problematiskt att analysen nästan uteslutande återfinns i dessa aktivistiska grupperingar. Det får inte lika stort genomslag som om den var representerad mer brett. Den bör inte heller så gott som enbart ägas av delar av queera/sexualpolitiska rörelser, utan även flytta fram positionerna i socialistiska och andra organisationer.

Frånvaron av antikapitalistiska utgångspunkter innebär inte en neutral ansats. Kunskapen behöver breddas kring vad just det betyder. Det förutsätter ett mycket tydligare synliggörande av den ontologiska position som bortvalet av antikapitalismen görs utifrån. Centralt här är att lägga på bordet den hegemoniska idé om att vi befinner oss i postpolitiken, antaganden om att vi idag skulle leva i ett samhälle som befinner sig bortom en höger-vänsterdimension, där den liberala demokratin historiskt skulle ha vunnit över ett socialistiskt projekt.[24] Hur normaliseras en sådan idé? Och hur görs det till något naturligt att vissa maktanalyser separeras från varandra, istället för att ta sin början i att maktordningar står i relation till varandra?

Bilden behöver bli klarare kring olika föreställningar när det gäller intersektioner mellan heteronormer och kapitalism. Precis som den postmarxistiska idéutvecklingen har skett både som ett inommarxistiskt samtal och även inom demokratiteori, skulle också det queera fältet, bland flera, tjäna på att oftare gå i dialog med andra fält. Genom dessa samtal skulle skiljelinjer i föreställningar tydligare kunna utmejslas. Flera frågor skulle kunna besvaras; Vilka skillnader existerar mellan exempelvis antikapitalistiska och marknadsliberala utgångspunkter? Hur kommer dessa till uttryck i forskningens inriktning och tillvägagångssätt – oavsett om det rör ekonomisk eller annan forskning, explicit eller genom implicita antaganden?