item1

Queer & Form

H: – Butler, de Lauretis, Foucault, Foucault, Derrida,
Butler, de Lauretis, Kosofsky Sedgwick, Foucault, Foucault, Derrida.
Post post post. Construction. Deconstruction.
Och så en blomma på det.
 

J: Att vara queer är inte, som jag ser saken, en beteckning på någon allmän motståndsidentitet, som baserar sig på insikten att inte tillhöra samhällets huvudfåra, utan det queera förhållningssättet står alltid i relation till den heterosexuella normen som en exkluderande princip.
 

H: Historiska källor kan inte förklara sig själva.
 

J: Wild Nights – Wild Nights!
Were I with thee
Wild Nights should be
Our luxury!

Futile – the Winds –
To a Heart in port –
Done with the Compass –
Done with the Chart!

Rowing in Eden –
Ah, the Sea!
Might I but moor – Tonight – 
In Thee!
 

H: Hur är texten queer? Hur queer är texten?
Frågan är mer intressant än svaret.
Det gäller att behålla spastiskheten, eller den protetiska konstruktionen. Struprör, hand, ett spretande, retande, bespråkl.
Komponenter vid poetisk queerifiering, t.ex: transformationsgrammatik, homonymer, öppna teckensystem, utbrytningssatser, obestämda artiklar, bisatser, progressiva aspekter, måttsgenitiv, motsatsrelationer, naken form, påverkade talhandlingar samt bitransitiva verb och brott mot subjektsregeln.

J: Artefaktion.

H: Mitt problem med queer är att jag aldrig skulle använda queer. Som term, när jag skulle benämna allt sådant jag aldrig har gjort, allt sådant jag alltid kommer att göra.

J: Emily Dickinson skrev tvåtusen dikter utan att låta någon läsa dom. Emily Dickinson gick alltid klädd i vitt. Emily Dickinson skrev att SKAM är en rosa sjal. Emily Dickinson lämnade inte sin trädgård. Emily Dickinson skrev tvåtusen dikter för hand i många olika versioner. Emily Dickinson slet sönder den engelska litteraturen, dess form, dess vers, dess användningsområde. Emily Dickinson kallade Susan för Älskade Dolly, sig själv för en olydig blomma.


H
: Gertrude Steins texter är queer. Det har allt och inget med Alice B. Toklas att göra. Det har allt och inget med Everybody att göra. Att skriva sin biografi genom andra. Alice B. Toklas’ Autobiography. Everybody’s Autobiography.


J
: Outside of a dog, a book is a woman’s best friend. Inside of a dog it is too dark to read.


H
: Bokens flesta texter handlar övervägande om homosexuella män, mer sällan om kvinnor.


J
: Ha stånd och framkalla stånd. Den värme som utgår från dig, som strålar, det är ditt begär efter dig själv – eller efter din bild – aldrig uppfyllt.
Alla dessa män som jag förstår.


H
: Jag tror att allas mammor innerst inne är lesbiska.


J
: Queer som beteckning på gränslösa hundar. Hud utan gräns.


H
: 1973

Gick på lesbisk klubb
Strök efter väggarna
Rädd att någon skulle komma fram
och prata med mej
Tänkte att som dom är jag inte

Drömde sexuella drömmar
med tjejer i
Vågade erkänna att jag var
förälskad i en tjej
Men var också rädd och äcklad
Tänk att kyssa en annan tjej!

Men det var inget äckligt
utan kändes helt naturligt
att få visa den ömhet jag så länge
känt för henne
att få visa den med min kropp

Hennes kind så len
– som min
Hennes bröst så mjuka
– som mina
Hennes sköte så fuktigt
– som mitt
Hennes kropp så fin
– som min
 

H: Tycker du den här dikten är queer Jenny?

J: Nej Hanna, det tycker jag inte.

H: Kan du förklara hur du menar?

J: Den destabiliserar ingenting.

H: Men den skriver fram erfarenheter mellan två kvinnor, är inte det värt någonting?

J: Det är lesbiskt, men inte queer. ”Men det var inget äckligt utan kändes helt naturligt”, det tycker inte jag är så queert.

H: Hur skiljer du mellan lesbisk och queer då? Måste man vara ledsen bara för att man är lesbisk?

J: Jag skiljer till exempel mellan experience och event, erfarenhet och händelse.

H: Hur menar du då?

J: Jag tänker att en text som historiserar lesbisk erfarenhet är lesbisk, men en text som är en händelse kanske är mer queer. This is a sentence if it is an event.


H
: Queer som homonym.


J
: Queer som beskrivning av så kallade queera läsningar där verket och dess utgångspunkt inte nödvändigtvis delar samma sexuella utgångspunkt.


H
: The way I was told science
was not in the arms of my
language, the arms of my mother-
father-sister, brother, no blood
was spilled. The birds, as I
understood them, were silent
and science was outspoken


J
: Queer som beteckning på Louise Bourgeois’ stora kukskulptur som heter liten flicka.

 

invisible38a

H: Nu när vi pratar, Jenny, känner jag att jag är jättelesbisk och kvinnoidentifierad och att jag nog inte alls är särskilt queer. Jag vill att undertryckta grupper ska få skriva om sina kroppsliga erfarenheter och sina erfarenheter av att vara i världen.

J: Blir det spännande litteratur då?

H: Nej, det är inte säkert. Men det är heller inte helt otänkbart.

J: Ska det vara sanna berättelser då?

H: Alla berättelser är feta blobbar av materialitet och semiotik.

J: Vill du läsa dom här berättelserna då, de undertryckta gruppernas berättelser?

H: Nej det skulle jag nog inte orka, men jag tycker att det är bra att dom finns. Ibland vill jag bara läsa Paul Celan och Gunnar Björling. Jag tycker inte queerteorin – om man tänker på till exempel Butler och Sedgwick – överhuvudtaget är stilistiskt queer. Ibland skriver min mamma mer queera mail.

J: Vad är stilistiskt queer?

H: Ett stilistiskt medvetet ställningstagande rörande den vetenskapliga (skriv)genren. Det finns ju många genrer. Donna Haraway är ganska queer. Bebisar kan också vara queera, fast mer omedvetet.

J: För att dom gör erfarenheten till en händelse.

H: Skiljer du mellan händer och händelse?

J: Nej. Händer händer.

H: Och fingrar fingrar.


J: Dodie Bellamys Cunt-ups tycker jag är queer. Den erövrar en traditionell, manlig avantgardistisk form, cut-up, och fyller den med cunt och cock och cunt. Här är en kvinnokropp som har sex som skriver om sex samtidigt, ett textuellt och sexuellt våld. En desorganisation av sinnena och ett bestyckande av den bekönade kroppen.


H: Queer är vårkänslor.


J: ”I shouldn’t take that beautiful word fuck in vain, I’m using your cock for leverage, but I can’t really get in, I throb along your lips in your office with your pants still on. I hope so because I want you to fuck me. I still have sleeping pills too. I hurl my body though I still want to swallow your hole. I surround you, every minute, with tongues, and I love you, running my tongues around your fucking Redwood, I just want to sit here with nipples, they must be really light pink and so solid that a freight train couldn’t knock them. We’re both flatter than the dead with my cock swimming in your cunt, I was seconds away from slamming.”


H: Det är icke gnist av homosexualisme i det!


J: Men dom har kuk båda två! My clit is hard. I spoke silently and filled your pussy and your asshole with thought. I am going to fuck you abstractly, poke it up your ass.


H: Jag tycker om mitt sköte. Min klitoris ligger omsluten eller kanske övergår till en uppåtgående muskelsträng och sväller skönt när jag är kåt. Då smörjs också min slida av ett tunt, genomskinligt slem. Slidan är polstrad av muskler och slemhinnor som reagerar bra tillsammans med mina övriga sinnen. Min livmodermun putar ut något i slidan.

Mina förutsättningar för ett gott sexualliv är det inget fel på.


J: Är det queer att skriva om sex?

H: Det kan det absolut vara.

J: Beror det på hur man skriver om sex eller vilka som har sexet?

H: Egentligen bara på hur man skriver om sex.

J: Är det mer queer att skriva om sex än om att gå och handla eller köra bil?

H: Det beror på vad som handlas och vilka som sitter i bilen. Att handla mjölk är alltid queert.

J: Att mjölka är alltid queert.

H: Att kalla sig Rosa och vilja bli mjölkad kan vara queert.

J: En Rosa är en Rosa är en Fitta är en Rosa.


J: Är det mer queer att ha sex än att skriva knulla?

H: Det beror på vem man ligger med.


H: Du, jag kom plötsligt att tänka på Klara Johansson.

Hon gick i pojkkläder och rökte cigaretter redan för hundra år sen.

Till Marika Stiernstedt skrev Klara Johansson: Männen hatar jag inte alls, jag känner mig vänlig men en smula likgiltig mot dem. Sällskap med kvinnor är för mig mera eggande och spännande.

J: Klara Johansson, citat:

H: ”Det skulle kunna hända att min tillvaro är en solipsism i objektiv mening.”

J: Hanna Hallgren, citat:

H: ”Om jag känner mig själv rätt har jag strukit för allting här som är lesbiskt.”

J: Klara Johansson, citat:

H: ”Det är ju så ytterst riskabelt att göra en gest i riktning åt någon levande. Man löper fara att bli biten eller smekt.”


H: Eye to eye. Face to face. Tit to tit. Belly to belly. Bush to bush. Push.


J: Hur kan jag säga att din röst är vacker.

Jag vet ju bara, att den genomtränger mig och kommer mig att darra som ett löv och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar. Det bara skakar mig att de är dina. Så för mig finns ingen sömn och vila tills de är mina.


H: ”Nästa gång någon heterosexuell hackar på dig för att du är förbannad, säg att tills saker är annorlunda behöver du inte se mer bevis på att världen går runt på din bekostnad. Säg: Dra härifrån tills du ändrat dig … Be honom eller henne att dra och komma tillbaka först när de gått omkring på stan i en månads tid, hand i hand med en annan människa av samma kön. Överlever de det, då kan du lyssna på vad de har att säga om queeras vrede. Be dem annars hålla käften och lyssna.”

J: Du måste gå igenom en massa sex för att komma till anti-sex.

invisible38a1

H: Om en människas kroppsliga eller andliga frihet förutsätter en annan människas ofrihet är det fel slags frihet. Frihet betyder ju också ansvar, omsorg om varandra, och om tillvaron i stort. Det betyder att min och andras sexualitet kan levas ut i samma utsträckning som mitt och andras ansvar om varandra ger oss tillåtelse till.

J: Nu undrar jag bara, Hanna, hur mycket handlar det här om text?

H: Vad tycker du det handlar om då Jenny?

J: Levnadsråd. Små jävla gnomer av gelé.

H: Tycker du att jag är moraliserande?

J: Lite. Det handlar om att vara en god människa. Är det queer?

H: Nej, det skulle jag inte säga att det är. Men jag vill inte tala om queer utan att samtidigt göra en förankring i feministisk teori. Det handlar om att ansvariggöra sig som avsändare i texten i världen. Jag trodde förut att du skulle säga att texten inte handlar om text, men om kroppar och sex?!

J: Jag har svårt att skilja mellan textualitet och sexualitet och mellan ord och kroppar.

H: Menar du att alltsammans handlar om cuntent?

J: Ja. Eller om form.

H: Kurviga former?

J: Former som läcker som såll.


H: Queer som Juliana Spahrs kärleksdikt om Irakkriget och livet med sina älskare bland de små papegojorna på Hawaii. Ordet beloved alltid i plural.


J: Queer som Harryette Mullen’s omskrivning av Shakespeares Sonnet to a Dark Lady som handlar om Ophrah Winfrey, hate speech och black beauty –tävlingar


H: Vad heter det … Jag tycker att litteraturvärlden är ganska straight. Jag känner mig ofta jättelesbisk. Ibland känner jag mig också lite queer.

J: Jag känner mig ofta lite queer. Ibland känner jag mig också rätt straight och rätt blond.

H: Jag tänker att alla tror att jag inte rakar benen. Är det queert?

J: Nej, det är lathet. Jag vet att du rakar benen och att jag borde göra det oftare.

H: Det är så skönt att raka benen, man känner sig så fräsch efteråt. Du borde verkligen prova oftare.

J: Det som är blod blöder.

H: Förr i tiden satte de blodiglar på allt.

Jag brukar tänka att jag är Jakob, Esaus hårlösa bror i Bibeln.

J: Jag brukar tänka att Bibeln är en patriarkal katalog. Jag brukar tänka på Sonja Åkesson, att hon har skrivit en dikt Till Eva, som handlar om hur det skulle vara om hon var lesbisk. Att hon är lesbisk i den dikten.

H: Känns det bra för dig?

J: Det känns som om Sonja hade allt. Svindelensamheten och vit mans slav och psyksjuk och pilotfru och lycklig.

H: Men hon hade ingen tjej på riktigt?

J: Det tror jag inte.

H: Men du menar att det inte spelar någon roll, eftersom dikten ur en diskursiv aspekt är verklighetsproducerande?

J: Det spelar någon roll, men det är ändå sant. Kanske just det att kunna förflytta sig, i dikten, är det fina.

H: Då provar jag att säga: Kurt kurt gullekurt… Men det stannar liksom där.

J: Klara Johansson sade: "Till sist blir allting litteratur. Den är minnet, förklaringen, domen och den enda konserverande makt som frälsar livets myllrande skapelser. Vad inte den tar hand om blir förspillt, så dött som hade det aldrig varit. Om livet är en obalanserad och slarvig diktare, så är dikten en skapande kritiker."


H: Blonda morgon, lägg ditt lena hår
mot min kind och andas orörd i din tystnad


H: Du känner dig alltså blond?

J: Ja, med mina mörka rötter.

H: Är du en dark horse som blond?

J: Jag är en dark stupid blonde little pony. Är du en liten hund som känner igen mig?

H: Ja, det tror jag.

J: Är din text en liten hund som känner igen dig?

H: Nej. Mina texter pissar överallt.


H: Vad vill du med din poesi?

J: Jag vill slå mig själv med häpnad.

H: Vill du också slå dig själv hårt på fingrarna?

J: Jag vill skriva knogarna blodiga. Fast jag vill också inte ha någon kropp. Vad vill du, Hanna?

H: Jag vill nog bara ägna mig åt en massa saker som jag inte förstår. Men jag vill alltid ha en kropp.

J: Den lesbiska kroppen?

H: En blandning mellan den lesbiska kroppen, den protetiska kroppen, kroppen som är i blivande, den nomadiska kroppen och en helt vanlig kropp med åderbråck.

J: Jag kan tänka mig en kropp utan organ.

H: Jag brukar tänka att mina organ är metonymiska. Vill du inte ens ha ett litet hjärta?

J: Bara som metafor. Bara om det rimmar på smärta.

H: Jag har ett fantasmatiskt organuniversum.

J: Inuti eller utanför din kropp?

H: ”Om man inte bjuds in förblir man gräns
(och ögon)”.

J: Var går gränsen?

H: Gränsen går alltid ditåt.

J: There is no there there.

H: Men gränsen är launched in context.

J: Det håller jag verkligen med om.

H: Ja, och om jag får för många hjärtan i mina texter kan jag ge ett till dina texter. Du kan även få lite slem.

J: Jag vill ha drömmar av rosor och eld.

H: Jag tänker att Rose bara är ett namn.

J: Rosa är utan tvekan ett namn en färg ett okänt antal städer och berg. En hög frekvens. Himlen inifrån exempelvis dina ögon.

H: Jag sade bågspelare på randen av en offerkalk och kände en maktlös förtvivlan. Har du barnet i namnet du Barbara?

J: Min mamma heter Barbro.

H: Min mamma är litteratur.

J: Min mamma är en erfarenhet.

H: Inifrån min mammas ögon kan jag se mig själv. Det är sådär.

invisible38a2

H: Ska vi försöka att reda ut det här med queer och litteratur?

J: Vi kan försöka inreda en litteratur med queer.

H: Form och innehåll blir då inneformshåll, en sorts möbel med odefinierbar klädsel.

J: I plysch, läder och kontext. Har möbeln en form?

H: Du sitter på dess innehåll.

J: När jag sitter vid mitt skrivbord och skriver dikter sitter jag alltid på en mjuk, röd protes som jag har fått av dig. Så att jag inte ska få träsmak i baken.

H: Den är lite blobbliknande, formbar, den bara formen.

J: Den är bättre än min egen kropp att sitta på. Ska vi försöka reda ut det här med queer och litteratur nu?

H: En roman på straight episk prosa kan ha ett queert innehåll. Men queer litteratur är när textens att och textens hur sammanfaller i en stilistik.

Det tycker jag utmärker all spännande litteratur. Men när det gäller queer så finns det också en etymologi att falla tillbaka på. Nämligen det faktum att queer betyder odd, udd, konstig, knäpp, sexuell avvikare. Queers etymologi kan samspela med eller t.o.m. uppmana till en avvikande form. Håller du med?

J: Ja. Men det handlar också om att läsa. Att inte förklara bort eller straighta upp, utan välja de skeva vägarna, låta blicken skela.

H: Pratar du om all slags läsning eller särskilt läsningen som kritiker?

J: All slags läsning är en slags kritik. Ibland är det läsaren som kritiserar texten, ibland är det texten som kritiserar läsaren.

H: Texten kan upptäcka läsaren och tänka och känna där läsaren inte förut vetat att hon eller han känt och tänkt. Samtidigt är kanske de mest queera läsningarna de man gör att för att kunna skriva själv, till exempel poesi.

J: Allt är en fråga om stöld.

H: Stölden kan också betraktas som ett fruktbart och expansivt lånande.

J: Allt ägande är stöld.

H: Också den olärdaste av oss lever till stor del i citat.

 

H: Nu är jag ute och går på ett queert litterärt fält. Solen skiner och det regnar.

J: Ett fält är ett landskap, landskap liksom krig och danser består av rörelse.

H: Kroppar är landskap.

J: Landskap är natur som inte längre är natur utan landskap. I betraktarens öga.

H: Awareness of being embodied and, in particular, being embodied in relation to landscape, is something we have little practice in observing or articulating.

J: Vi kan inte se på oss själva i landskapet eftersom vi är en del av det.

H: Det finns ett queert litterärt landskap hos Ninni Holmqvist. Jag tycker om när bokstäver klär ut sig i Kostym.

J: Jag tycker om när människor i böcker liknar svanar. Men svanar är monogama.

H: Mata henne med svanetörne, den vita identifikationens vita dynga, som skirr sträcker vingarna från sjön.

J: Jag drömmer om en text bortom identifikation.

H: Jag drömmer om en text som överskrider begär och identifikation. Det tycker jag Elise Karlsson arbetar med i sin debutroman Fly som handlar om hon, hon, hon och hon.

J: Det tycker jag Martina Lowden arbetar med i sin bok Allt som är en huvudfoting utan baksida och djup. Allt är papperstunt och docklikt köttlöst.

H: Kan något som är köttlöst vara queer?

J: Ja. Queer behöver inte ha något kött bara utseenden, omtagningar, klipp och klister och läppstift.

H: Måste queer rymma begär?

J: Jag kan inte tänka mig en text utan begär. Allt begär allt.


J: Kan det finnas ett överskridande som inte också pekar ut en gräns?

H: Ja. Om överskridandet är statt i ständigt blivande. Den stilla punkten i konstant förskjutning.

J: Naveln som om och om igen lyfts uppåt.

H: Träden springer och vinden sjunger. Det är ett sällsamt landskap.

J: Rötter smälter. I ett landskap där berättelser inte får vidröras.

H: Ett barn hos Gud, analfabetiskt.

J: Stekelgång, det är en gång, vår gong-gongs möda.
 

H: Queer som beteckning på Leopold Bloom / Ulysseus om natten bland hororna och bockarna. Vad är det som händer, är det inte så att han förvandlas till en kvinna?
 

J: Det vandrar en skara på ojämn väg, en skara som går med dröjande steg.
Den vandrat så länge som världen stått, men än har den inte till målet nått.
Än finns för många som inte förstår, att rätten till kärlek också är vår.
Den felande länken i skapelsevisionen är vi som tillhör den tredje dimensionen.
 

H: Queer som en pjäs av Sarah Kane, utan karaktärer, full av blommor som växer ur scengolvet
 

J: Ty det är allt annat än rationellt att blunda för det irrationella.
 

J: Nu är jag i ett sömlöst antilandskap. Det finns inget djup här heller, där heller, det är så grönt här, fåglarna sjunger.

H: Finns där havskrattlar, strandsandlar, lövlärk, sippfryk och admiror?

J: De sjunger så att det inte finns någon användning för ett centrum.

H: I was never in the margin. It was always a centre to me.

J: Kroppar och landskap är inte oemottagliga för språk och de formas genom vårt skrivande och läsande av dem. Samtidigt är texter sårbara, utsatta för förändring och rörelse, förmögna till handling, förmögna till utbrott och avbrott, även av sig själva.

H: Vi ska aldrig dö.

J: Och vi som levde håller på att dö med lite tålamod.

H: Det finns ett litet kommatecken på himlen.

J: Samtidigt är kroppar sårbara, utsatta för text och landskap och centralperspektiv.

H: Talhandlingar är performativa.

J: Våld är performativt.

H: Man kan döda med sitt tal.

J: Det finns våldsamma texter som räddar liv.

H: Det. Det var det.

J: Ett arrangemang i ett system av pekande. Skillnaden sprider sig.

H: Skillnad är något positivt. Det är skillnaden som gör skillnad.

invisible38a2a

H: Telefonen ringer, plocka upp handen.

J: Det finns ögonblick då ingen känner igen sig eller förstår. Det finns gemenskap byggd på exkludering, texter som ingen kan genomskåda.

H: Av alla genomskinliga händer, vill jag att mina ska vara öppna.

J: Jag målar mina naglar vita för att händerna aldrig är rena.

H: Jag bet sönder mina händer men naglarna är hela.

J: Det finns inget helt under solen.


H: Queer som beteckning på olika icke-normativa köns/genuspositioner inkluderande de heterosexuella.

J: Sapfo är väl queer i alla fall. Hon som är både ett svart hål och en lysande stjärna, hon som inte finns. Hon som är poetry in motion. Fragment och tomrum, inte förlust.


H: Ty hennes like finner man inte längre bland flickor, käre brudgum

J: Jag tror ingen flicka som sett solens ljus någonsin kommer att vara så skicklig

H: Jag förväntar mig inte att vidröra himlen

J: På en mjuk kudde låter jag min kropp falla

H: Dödliga kvinnor, det ska du veta alla mina bekymmer

J: Daggiga flodstränder, hela natten vaken.

H: Framför allt, förirrar sig.

J: Hon blev vilseledd.

H: Att jag ber, detta jag vill.

J: Natt, jungfrur, hela natten.

H: Min tunga brister, genast löper en fin eld under min hud, ingenting ser jag med ögonen.

J: Och jag åt dig från denna vita get.

H: Skakar stillheten, utmattningen, sinnen, sitter ner. Men kom, vänner, dagen närmar sig.


J: Queer som beteckning på detta:

H: Som kadett vid Frälsningsarméns krigsskola, ett internat för utbildning av frälsningsofficerare, får man under det årliga fälttåget ute i landsorten bl. a vara med i en framställning kallad ”förr och nu”, där varje kadett på något sätt åskådliggör vad han eller hon sysslade med när kallelsen till uppbrott kom. Avsikten är givetvis också att demonstrera en livsförvandling.


J: Queer som synonym för lesbisk, gay, bisexuell eller transidentiteter.
Citat Karin Boye:

H: Inom allt levande fortgår skapelsen. Liv i egentlig mening är nyskapelse. Inte av yttre ting – de är bara synliga tecken på de inre förloppen och kan också vara döda upprepningar – utan av nytt liv. Den yttre döden kan ingen av oss någonsin fatta, vi kan aldrig snudda vid dess väsen. Den levande döden känner vi alla: när bråten samlar sig över det växande, tills det inte orkar ta sig upp mer, när alla vägar redan är gamla och upptrampade, när en själ blir steril.

Fruktbarhet kommer ur tillit. Den som vågar se och uppleva också vad han förut inte sett och upplevt, han är den fruktbare. Ofruktbarhet kommer ur rädsla. Rädsla är början till den levande döden.


J: Citat, The Ultimate Guide to Strap-on sex:

H: The first time I had sex with a dildo and harness was in 1972. I was 17, sleeping with an older woman (she was 32). Sex toys were scarce in Humboldt, so we improvised with zucchini and duct tape.


J: Texter av Boye och om dildosar är inte för mig automatiskt litterärt queera.

H: Det är dom inte för mig heller. Det beror på i vilken kontext dom befinner sig.

J: När Boye i sin text drar en skarp gräns mellan det yttre och det inre och gör det fruktbara till gott och det sterila till sämre ligger hon i mina ögon nära en straight tanketradition.

H: Jag kan inte läsa något av Karin Boye utan att samtidigt tänka på hennes roman Kris från 1934. Den gestaltar en ung kvinnas spirande kärlek till en annan kvinna. Romanformen är totalt modernistisk, söndersliten. Den är både extatisk, sinnessjuk, überreligiös, skönhetsdyrkande och hårt kroppslig. Det tänker jag skulle kunna vara queert.


J: Tänker du att dina böcker är queera, är någon av dem mer queer än de andra?

H: Snarare tänker jag att det inte finns någon av mina böcker som inte är queer. Men jag kan inte tänka på dem i termer av mer eller mindre queer. Mina böcker är också en massa andra saker. De är annan litteratur. De bor i andra böcker. Jag kan tänka på dem ur biografiska aspekter, samhällspolitiska aspekter, teoretiskt sett hämtar jag inspiration från en brokig skara filosofer, inte minst från den feministiska kontinentala traditionen.

Är dina böcker queer?

J: Jag vet inte. Båda, framför allt den som kommer, förhåller sig starkt till ett uppfuckande av den linjära berättelsen som den sanna berättelsen. Båda är försök att tänka kring och rubba maktordningar i språket, det vill säga i världen. En av dessa ordningar är heteronormativiteten.

H: Det låter som att dina böcker är queer, men också en hel massa andra saker.

J: Jag hoppas det.

H: Det hoppas jag också.

 

THE END

 

#1