H: Ska vi försöka att reda ut det här med queer och litteratur?

J: Vi kan försöka inreda en litteratur med queer.

H: Form och innehåll blir då inneformshåll, en sorts möbel med odefinierbar klädsel.

J: I plysch, läder och kontext. Har möbeln en form?

H: Du sitter på dess innehåll.

J: När jag sitter vid mitt skrivbord och skriver dikter sitter jag alltid på en mjuk, röd protes som jag har fått av dig. Så att jag inte ska få träsmak i baken.

H: Den är lite blobbliknande, formbar, den bara formen.

J: Den är bättre än min egen kropp att sitta på. Ska vi försöka reda ut det här med queer och litteratur nu?

H: En roman på straight episk prosa kan ha ett queert innehåll. Men queer litteratur är när textens att och textens hur sammanfaller i en stilistik.

Det tycker jag utmärker all spännande litteratur. Men när det gäller queer så finns det också en etymologi att falla tillbaka på. Nämligen det faktum att queer betyder odd, udd, konstig, knäpp, sexuell avvikare. Queers etymologi kan samspela med eller t.o.m. uppmana till en avvikande form. Håller du med?

J: Ja. Men det handlar också om att läsa. Att inte förklara bort eller straighta upp, utan välja de skeva vägarna, låta blicken skela.

H: Pratar du om all slags läsning eller särskilt läsningen som kritiker?

J: All slags läsning är en slags kritik. Ibland är det läsaren som kritiserar texten, ibland är det texten som kritiserar läsaren.

H: Texten kan upptäcka läsaren och tänka och känna där läsaren inte förut vetat att hon eller han känt och tänkt. Samtidigt är kanske de mest queera läsningarna de man gör att för att kunna skriva själv, till exempel poesi.

J: Allt är en fråga om stöld.

H: Stölden kan också betraktas som ett fruktbart och expansivt lånande.

J: Allt ägande är stöld.

H: Också den olärdaste av oss lever till stor del i citat.

H: Nu är jag ute och går på ett queert litterärt fält. Solen skiner och det regnar.

J: Ett fält är ett landskap, landskap liksom krig och danser består av rörelse.

H: Kroppar är landskap.

J: Landskap är natur som inte längre är natur utan landskap. I betraktarens öga.

H: Awareness of being embodied and, in particular, being embodied in relation to landscape, is something we have little practice in observing or articulating.

J: Vi kan inte se på oss själva i landskapet eftersom vi är en del av det.

H: Det finns ett queert litterärt landskap hos Ninni Holmqvist. Jag tycker om när bokstäver klär ut sig i Kostym.

J: Jag tycker om när människor i böcker liknar svanar. Men svanar är monogama.

H: Mata henne med svanetörne, den vita identifikationens vita dynga, som skirr sträcker vingarna från sjön.

J: Jag drömmer om en text bortom identifikation.

H: Jag drömmer om en text som överskrider begär och identifikation. Det tycker jag Elise Karlsson arbetar med i sin debutroman Fly som handlar om hon, hon, hon och hon.

J: Det tycker jag Martina Lowden arbetar med i sin bok Allt som är en huvudfoting utan baksida och djup. Allt är papperstunt och docklikt köttlöst.

H: Kan något som är köttlöst vara queer?

J: Ja. Queer behöver inte ha något kött bara utseenden, omtagningar, klipp och klister och läppstift.

H: Måste queer rymma begär?

J: Jag kan inte tänka mig en text utan begär. Allt begär allt.

J: Kan det finnas ett överskridande som inte också pekar ut en gräns?

H: Ja. Om överskridandet är statt i ständigt blivande. Den stilla punkten i konstant förskjutning.

J: Naveln som om och om igen lyfts uppåt.

H: Träden springer och vinden sjunger. Det är ett sällsamt landskap.

J: Rötter smälter. I ett landskap där berättelser inte får vidröras.

H: Ett barn hos Gud, analfabetiskt.

J: Stekelgång, det är en gång, vår gong-gongs möda.
 

H: Queer som beteckning på Leopold Bloom / Ulysseus om natten bland hororna och bockarna. Vad är det som händer, är det inte så att han förvandlas till en kvinna?
 

J: Det vandrar en skara på ojämn väg, en skara som går med dröjande steg.
Den vandrat så länge som världen stått, men än har den inte till målet nått.
Än finns för många som inte förstår, att rätten till kärlek också är vår.
Den felande länken i skapelsevisionen är vi som tillhör den tredje dimensionen.
 

H: Queer som en pjäs av Sarah Kane, utan karaktärer, full av blommor som växer ur scengolvet
 

J: Ty det är allt annat än rationellt att blunda för det irrationella.
 

J: Nu är jag i ett sömlöst antilandskap. Det finns inget djup här heller, där heller, det är så grönt här, fåglarna sjunger.

H: Finns där havskrattlar, strandsandlar, lövlärk, sippfryk och admiror?

J: De sjunger så att det inte finns någon användning för ett centrum.

H: I was never in the margin. It was always a centre to me.

J: Kroppar och landskap är inte oemottagliga för språk och de formas genom vårt skrivande och läsande av dem. Samtidigt är texter sårbara, utsatta för förändring och rörelse, förmögna till handling, förmögna till utbrott och avbrott, även av sig själva.

H: Vi ska aldrig dö.

J: Och vi som levde håller på att dö med lite tålamod.

H: Det finns ett litet kommatecken på himlen.

J: Samtidigt är kroppar sårbara, utsatta för text och landskap och centralperspektiv.

H: Talhandlingar är performativa.

J: Våld är performativt.

H: Man kan döda med sitt tal.

J: Det finns våldsamma texter som räddar liv.

H: Det. Det var det.

J: Ett arrangemang i ett system av pekande. Skillnaden sprider sig.

H: Skillnad är något positivt. Det är skillnaden som gör skillnad.