De taler om hjertet på tv.

Den lille prinsen sæger: var och en har ansvar før sitt eget alfabet.

På Mars er alle ens og behøver ikke hjerter, står der i den forklarende tekst på skærmen.

De ær placerade i ett terrarium før studium, steg før steg.

Det verkar vara det hela. Det kan tyckas motsægelsefullt.

Før de kænner att de vill gøra det och att det ær bra før dem.

Efteråt går de ifrån det ena rummet till det andra. Først som i en cirkel: rummet dær attrapperna finns, rummet dær den gynekologiska stolen finns, rummet med sængen, rummet med de brinnande stearinljusen. Men sedan fick rummen formen av en spiral och de gick genom rummen på samma sætt som man går genom en snæcka. Och tænk om allt var sand. Vit, kompakt och lockande. De gick genom den som man går genom sitt sista hopp. Trevande, men ændå med lysande øgon och koncentrationen fokuserad på en punkt, ett annat stælle lite længre fram. 13 til 18 centimeter er normalt. Det bliver de ved at gentage.

Instrumenten ær inte tillræckligt skarpa.

Eller om de ær før små. De själva. Inte instrumenten.

De sidder i hver sit studie og diskuterer det.

De bruger attrapper af plastik og samler så mange ord for det de overhovedet kan.

Vissa saker har de gemensamt. Å. Som ett a, fast med o. En droppe faller från behållaren. Den bryts upp och øppnas.

Och ændå ær det fortfarande fascinerande før dem att tænka på det som de sjælva gør.

Den lille prinsen sæger: Du har ansvaret før din ros.

Något som væxte i skymundan, outtalat, och som just dærfør blev så intensivt.

Den var klar och tydlig kunde vidrøras. Men var fanns den?

Något som satte sig i huden, och under den.

De kan med vilje ikke se hinanden.

De gør fruktansværda saker med och mot varandra, som de alla vill.

Æ. Två enheter smälter ihop. Ä. De førsta blodflæckarna på den fødandes lakan, strax nedanfør den ænnu slutna livmodern. Ö. Två sædesceller tævlar om att ta sig in i æggcellen. Ø. Livet slår alltid rot i slemhinnorna.

Der er langt hertil fra Mars, men det virker bedre, når det er live og real time.

G som gravid. L som i lille prinsen. M som i moderskap. S som i sædesvætska.

Kun få af dem viser det åbent frem, selv om de må formodes at have det lige ved hånden.

Ær sakerna verkligen fruktansværda om alla vill dem.

Ingen tør gå ind til dem af frygt for trykudligningen.

Den lille prinsen sæger: Det ær den tid du spillt på ditt alfabet som gør det så betydelsefullt.

De får bragt et eksemplar ind i studiet via rørpostsystemet.

Den dær kroppen!

Alla okonventionella saker som de gør med varandra.

A:et började med en trekant. Det symboliserade fruktbarhet. Det vändes upp och ned och førlængdes uppåt som en bål eller en vagga, en grogrund før det sprit-tande. B. Med byst och mage førestæller B:et uppenbart en gravid. C. C:et. Øppet, tillgængligt, intagligt før penetration. Æven hær finns en vagga. D. Magen. E. E:et har tre stoplar, tre gånger tre ær nio, nio månader. F. F som i fødelse. H. Hær syns en liten spjælsæng.

Överförs ett sekret? Går det att tala om insemination?

Attrappen er mere æstetisk, hjertet selv er det ikke rart at tænke på.

Och utan syre reser sig grantopparna så høga utanfør studion, i storm eller på natten.

Att de inte får nog av ett eller annat, som ingen før har hørt om.

Hvis ikke de var fra Mars, ville de sikkert være døde af iltmangel allerede.

N. Två streck førenas med ett tredje, eller blir till ett tredje när två blir tre. Q. Livmodern håller på att øppna sig, læcker vætska. T. Vænd upp och ned, och venusberget med dess skåra avtecknar sig. U. Behållare, vagga, bærare. X. Æven den kromosom som alla foster har åtminstone en av. Z. Det må sidde i hjertet eller attrappen.

Snittet skärs över buken.

Snittet suddades ut och rullades ihop till en rulle. Stoppades undan någonstans.

Och kan man kalla det ondska om alla vill att det ska hænda.

Imens vokser hjernerne inden i hjelmene.

Så høga och skræckinjagande ær de att man inte længre kan tænka på vare sig hjærtat eller på det man har før handen. Speeddating. I slowmotion.

Och man går først in i glæntan nærmast huset och sedan till glæntan med stubben och sedan till glæntan med de två stenarna och sedan till glæntan med kojan och på nocken vilar två plasthandskar som en fjæril eller som en stor skimrande kråkfågel.

Den lille prinsen säger: Vad är en ros?

Produceren ryster på hovedet.

Och stigarna som går genom skogen underkastar sig formen av en cirkel.