Dra draperiet åt sidan och blotta det smutsiga rummet. Det fanns en dans. Det var dandyn, divanen, violinsolot. Och det fanns en drottning där, ett krönt huvud. Det var discokula, silverstjärt. Det var leksakssång och leksakssex.

Det fanns en dans för alla allra längst fram.

En smak av socker. Slynor.

På en skärm. För alla, allra längst fram.

Jag skjuter en blomma i hans mun.
 

Överflödets bestraffning.

Bära flaggor i håret. Säg att du är japan. Säg att du är hårtorken, dammsugaren. Dansa bredvid din egen död när hela världen är en lekplats. Sol och måne. Lösnageln, kompassen. Kors och tvärs reser jag runt jorden. Guldstjärnan i satängskrevet lyser som stjärnan en gång lyste över Betlehem.

Skjut mig med din laserstråle.

Utkämpa kriget, de älskande.
 

Nu är hon bara mun och byst. Tittskåp och lekstuga. Sveper in i krinolinen. Örhängen som tunga droppar sperma. Han dansar i badkaret. I raffset. I solfjädern. Det är scenen. Scenariot. Tablån. Fittrosen. Blomman i spetsskrevet.

Det var ljus, jag såg ett evigt ljus.

I blåa rum. Institutionen för galenskap och sex tar hand om dig. Nära hjärtat, där det hör hemma, nära himlen, natt som dag. I ramen. Ett kvadratiskt format. En viljelös pendling mellan de som styr: Handsome doctor. Sexy nurse.

Handsome doctor. Sexy nurse.

Suckar av hänförelse är korset som fästs mellan benen.

Straffet. Sprutorna. Smisket. Allt i guldram. Allt som är öppnandet. Att plocka med den kladdiga insidan är helande för dig. Att leka med elden.

Och sedan täcka såret med uniformsklädd kärlek.
 

Bleka bulldog med kritvitt ljus. Jag är blondinen, den nya lilla svarta. Jag beordrar fram en bäver. En prydnad för en frälsare. Jag är varma bröst och igelkott.

Och den som inte tiger ska skakas hårt, ska skakas in i ledet.
 

Army of Lovers var en svensk popgrupp. Under tidigt nittiotal sålde de miljontals skivor. Deras koncept var att blanda housepianobaserade melodiösa poplåtar med en färgstark image av fjädrar, transatrash och aristokratisk syfilis. De mimade i glittriga hårtorkar. De blev stora i Ryssland. De kom från yttre rymden och steg in genom teveskärmen. De var ett hjärta av hårdplast. De var ett julgransljus i natten. De var allt ett barn kan drömma om.

Army of Lovers tog sitt namn efter en film av Rosa von Praunheim – Armee der Liebenden oder Aufstand der Perversen – som i sin tur tog sin titel från en antik grekisk armé: “Thebes heliga kompani”, ett elitförband som enbart bestod av män som älskade varandra. Man sade att skälet till att de blev så framgångsrika var att de alla krigade för sin älskade. Rygg mot rygg. Slåss för mig med din kärlek. Så ska jag slåss för dig med min. Thebes heliga kompani slaktades i ett slag mot perserna. Man reste ett monument till deras ära. Detta är ett monument.

Revolutionen är inte nakenheten utan köttet. Och i det köttet finns tårar och glitter och en rosa diamant som lär en att älska. Jag hade varit vaken hela natten och gråtit över att mina bröst formade sig annorlunda jämfört med de andras, då en beslöjad ängel av blod och jord tog sig in till mig och kysste mig.
 

Vid altaret i vitt och guld och svart står vi alla inför jungfrufödsel.

Ur mansfittan föds gulliga små hundar. Pärlorna på hans ludna bröst rinner fram som mjölk. Han är en mycket hårig mamma. Det strömmar heligt vatten. Sedan kommer kören in. De lovar domedag och tårar, hundvalpskyss och hämnd.
 

Guldet, åtrån, makten, mjölken.

Bakom gardinen kysser konungen det förgyllda decolletaget. Tacky queen, blinding fuck. Det är ett glänsande beläte att dyrka bakom allt det svarta. En blå och kylig stjärna.

Mjölken genom kannan genom tratten genom bröstet ut i karet till den fåfänges bad, rinner in i hans skimrande skinn.
 

Orkestern och champagnen. Solisterna stapplar på höga klackar. Med en blomma på jättegungan, grönt och grymt. På stranden är kärleken smutsig, alla får röra honom, får äntligen ta på drömmen och knåda den ordentligt.

Hårda nävar, kärringhår. Men nu är alla drottningar på bal som leker.

Vi tar en älskling, och en till och dödar den.

Vårt semesterparadis och alla liken.
 

Förnekande är en vanlig första impuls. Ett besök på bårhuset och att hjälpa till att ordna den dödes hår och kläder inför jordfästningen kan ibland rekommenderas. Arrangera den döde som ni önskar presentera denne innan likstelheten sätter in. Klä den döde i sina egna kläder, välj gärna något karaktäristiskt plagg. Om det är svårt att trä kläderna över kroppen kan de sprättas upp på baksidan, sedan kan man fästa dem med nålar så att det inte märks när den döde läggs på plats i kistan.

Den döde får lätt en sjuklig färg i ansiktet – använd en hudfärgad foundation, transparent puder och blekt rosa rouge för kinderna tills ni uppnår ett livslikt resultat.

Om den döde bär tandprotes – låt den sitta kvar så att ansiktet behåller sin naturliga form! Undvik kontakt med de döda om du önskar bevara ditt minne av hur de var i livet.

Bevara det som en kapsel i tiden. Strö en sista handfull glitter. Låt de döda vara döda. Bara så kan såret sluta blöda.

Som den första kärleken

På skärmen

Och allt du rör vid.

Blir till guld.