Katarina Bonnevier

Dresscode: Herrgård

Illustrasjon 1_Mårbacka

 

1891 klippte Selma Lagerlöf håret kort, professionell och självständig fick flätan falla. Mellan 1919-1924 kostade Lagerlöf på Mårbacka en total omklädning: från en gård i falurött till något som liknar ett länsresidens i gult med klassiserande ornament – ett lämpligt sceneri för en av världens främsta författare.[1] En samtida kritik “fann något högdraget men samtidigt skevt i formgivningen”. Mårbacka är för mycket, det är kitchigt och dissonant. Från första stund fanns invändningar mot hennes planer, och i efterhand finns upprepad kritik mot hennes “skrytbygge”. Oavsett stil är redan ett stort hus i kombination med markägande en historiskt väletablerad maktsymbol. Begreppet herrgård skvallrar om dess patriarkala laddning; en herrgård är en större lantegendom med ståndsmässig bebyggelse, byggd på ett sätt som anstod en herreman. Mårbackas huvudbyggnad, eller varför inte använda ytterligare ett begrepp med maskulina konnotationer – manbyggnaden, förlängdes sju meter åt öster och fick en karolinsk beklädnad. Den blev putsad i ljusgult med vita pilastrar, fick gråa fönsterinfattningar, mjölkchokladbruna luckor och en anslående veranda med fem par kopplade kolonner. Det hela kröntes med ett helt svart säteritak med plåtskodda detaljer. Säteritaket, som är typiskt för den karolinska stilen, har två sluttande delar avgränsade med en vertikal midja. Den karolinska stilen är förknippad med svensk stormaktstid, krigarkungarna och en kärv, militant maskulinitet. Mårbacka, iscensatt på detta vis, liknar en drag-king, en överdriven genusparodi.

Något avgörande händer när herrn i huset, som på författaren Selma Lagerlöfs Mårbacka, inte kvalar in i den hegemoniska manligheten, lever utöver samhällets normer, älskar andra kvinnor och envist bygger som hon tänker. På Mårbacka hade Lagerlöf under långa tider sällskap av antingen författaren Sophie Elkan eller läraren Valborg Olander, det pågick ett långdraget triangeldrama mellan dessa kvinnor. Byggnaden var inte bara ett hem utan fungerade redan under hennes livstid som en utställning över författaren Selma Lagerlöfs liv och verk. Mängder av turister, skolklasser och journalister har besökt Mårbacka. Det är som en levande tablå fylld med referenser till karaktärer och miljöer ur Lagerlöfs fiktioner. I detta utställda hem kunde Lagerlöf och kvinnorna runt henne – släktingar, älskarinnor, anställda – leva i ett slags patriarkal maskerad.

Illustrasjon 2_Selma Lagerlöfs sovrum

 

Selma Lagerlöfs sovrum

Idag skriver jag till er som kortsnaggad monsterkvinna med en avhandling i arkitektur i bakfickan. Byggnader kan också vara med och förskjuta normer. Husen är inte så tröga och stillastående som de låtsas. I min avhandling Behind Straight Curtains: towards a queer feminist theory of architecture undersöker jag arkitektur som ett slags iscensättningar som skapar nya betydelser.[2] Jag gillar teatral arkitektur som bygger på drömmar om förändring. Genom att kombinera Judith Butlers tänkande om genus som en iscensättning genom ytliga attribut med Gottfried Sempers arkitekturteorier om beklädnad (enkelt förklarat; byggnader kan tänkas som en slags klädda strukturer där betydelsen sitter i den synliga ytan, de omslutande väggarna eller fasaden) har jag närmat mig sociala konstruktioner av genus och sexualitet genom arkitektur. Byggnaderna och rummen står inte neutrala i något slags förhistoriskt ramverk, de är sociala konstruktioner i materiel form. Om vi kollar på arkitekturens ytliga iscensättning, kan den förstås i termer av drag; Mårbackas skeva arkitektur blir begriplig när den kopplas till genusparodi och konsten att passera. Mårbackas “power suit”, den karolinska dräkten, är på ett direkt sätt en beklädnad av huset. Det är en kostym som drogs på utanpå ett redan existerande hus. Byggnaden existerar i lager på lager där de olika fiktionerna om Mårbacka har byggts samman till en arkitektur där originalet förlorat sin överlägsenhet. Den dissonanta herrgården med sin skruvade maskulinitet skapar också ett glapp som möjliggör en livsstil som fullkomligt avvek från samhällets normer. Den listiga transformationen av Mårbacka gjordes inte bara för att manifestera Lagerlöf som en av Sveriges mest lästa och kända författare, den drevs av en längtan att möjliggöra ett samliv med Valborg Olander. Drömmen om ett hem efter eget huvud hade Selma Lagerlöf närt länge. I biblioteket på Mårbacka finns Frances Wachtmeisters pamflett Eget hem. De ogifta kvinnornas egna hems fråga, 1904. Jag citerar:

INVÄNDNINGAR

När man vill börja ett företag eller försöka sig på något nytt här hemma i vårt goda försiktiga land, så måste man bereda sig på att det första som möter är en hord af välvilligt afrådande vänner och bekanta, som med en förvånande snabbhet i uppfattningen af företagets alla vanskliga sidor och alla de möjliga och omöjliga risker och vådor, som därmed äro förknippade, vanligen inom kort alldeles lyckas förkväfva initiativhåg och handlingsmod. De tusen invändningarna lyckas slutligen alldeles skymma undan själva sakens kärna, och så står man där handfallen och beröfvad den bärande entusiasm, hvarmed man just skulle fått kraft att bekämpa de mötande svårigheterna. När man på detta sätt fått dem över sig alla på en gång, är det föga underligt att modet sviker och att ännu ett luftslott faller i ruiner, som kunde ha blifvit en vacker verklighet.

Särskildt användes den välvilligt kväfande metoden mot det svagare könet, som genom sin brist på hänsynslöshet är mest utsatt för detta slag av andliga nederlag. En viss grad av hänsynslöshet är nämligen ett av de väsentligaste villkoren för att öfver huvud taget lyckas med någonting här i världen. Det gäller att kasta åt sidan alla smärre betänkligheter och hålla ögonen stadigt fästade på huvudsaken. Och härtill hjälper oss sannerligen icke våra vänner med deras många betänksamma invändningar.[3]

Illustrasjon3Biblioteket

 

Det stora, men långsmala, biblioteket med Lagerlöfs arbetsplats ligger på första våningen. Planlösningsidén kom från en av Lagerlöfs kvinnor, Sophie Elkan. Selma Lagerlöf i brev till Sophie Elkan:

- Jag har skrivit till Clason om att förändra den övre långa hallen till bibliotek, som du föreslog, och han har skickat en ändrad ritning. Nu tror jag snart att bygget blir bra.[4]

De avokadogröna väggarna, fyllda med böcker, har förgyllda listverk och de fyra fönstren som vetter mot trädgården är draperade med jacquardvävda sidengardiner i mandelgrönt. Detta är ett betydelsefullt rum – ett intryck som understryks av två kristallkronor. En laverad Sverigekarta krönt av en förgylld skulptur av Akka och Nils pryder en kortvägg.[5] Ovanför de sex dörrarna finns par av nakna amoriner i full verksamhet. Alla dessa dörrar påminner mig om dörrar som slår i en förvecklingskomedi. Dörrarna leder till rum märkta av de kvinnor som ingick i detta enkönade hem – Valborg Olander, sekreterare och älskarinna, Ellen Lundgren, husföreståndare, Sophie Elkan, “ressällskapet” och Selma Lagerlöf.

Mårbacka_andre etasje

 

Biblioteket är laddat som en scen, relationer finns inskrivna i dekoren, mellan dörrarna, fönsternischerna, skrivbordet och böckerna. I detta bokliga rum ingår också dagens aktörer, oftast grupper av turister manövrerade av en guide. Mårbacka skapades som ett slags levande utställning, både ett hem och en manifestation av författaren, hennes böcker och hennes liv. Jag tillåter mig att fantisera om en scen som kan ha utspelat sig i biblioteket: